Vad händer i Annes Hus ?
Hej kära vän.
Kanske undrar du: Vad händer i Annes Hus ?
Hela samhället ställer om, det gör jag också.
Vi lär oss nytt genom att härma. Visst är det fascinerande hur olika språk har bildats och hur alla i det landet kan detta svåra språk som inte är vårt eget. Det är vi människor som står varandra nära som har störst inflytande i vårt lärande. Vårt behov av att bli älskade är själva grunden för vår överlevnad. Vi lär också av djuren. Som barn identifierar vi oss ofta med dessa skyddslösa varelser och vi vill ta hand om dem. Vi blir äldre och inser att vi är ingenting utan vår natur. Vi hör alla samman. Som art är vi fortfarande outvecklade. Vi förstår inte vårt eget bästa så länge vi drivs av våra ego. Vi kan bidra till utveckling genom att förstå naturen. Den har visat mig vägen denna höst. Den håller på att gå i vila och visst har hösten något vilsamt i sitt sakta förlopp från grönskande till bara grenar.
Jag härmar naturen. Jag inser att jag lovat för mycket. Jag vill också vila mig. Ta en paus. Så jag har tagit bort rubriken Tisdagarna i Annes Hus från min hemsida. Jag ser att en del buskar och träd redan har knoppar för våren. Det har jag också.
Man ska hålla det man lovar. Så har jag blivit uppfostrad. Lärdomen är att inte lova något som inte är till 100% är förankrat i mitt innersta. När allt snurrar på kan det vara svårt att veta. Att vilja mycket är en gåva, insikten om att lyssna på kroppen är också en gåva.
Efter min stora avslutning den 7 september denna höst då jag firade att sju år av totalfokus på att slutföra den utställning som jag så hurtigt basunerade ut 2014 som skulle synliggöra sju livsprinciper för en rättvis och hållbar värld var till ända var jag euforisk, glad och kände rymd och glädje. Jag hade klarat det ! 50 kulturaftnar hann det bli och så många fantastiska möten.
Strax var jag igång med nya planer. Som en oceanångare som inte kan svänga av i en hast. Nu härmar jag naturen. Det bästa jag vet är att känna mulldoften i skogen, färgerna som skiftar från dag till dag, höra vindens brus genom trädkronorna och gå hem och göra mig en varm kopp te. Mitt nya fokus är hotellet varifrån jag får modersmjölken. Ordet modersmjölken använder jag för jag är inspirerad av en fantastisk bok jag läser om Lettland av Nora Ikstina som heter Modersmjölken. Den handlar om Sovjetsamhället skildrat ur ett barns och en moders perspektiv. Boken har blivit en dundersuccé och redan översatts till 35 språk. Att lära nytt är en glädje. Att ha tid och lust är en nåd.
Det sjätte rummet (rum Viola) i utställningen ”En Ny Jord” handlar om ovisshetens visdom. Om att inte hålla fast vi det som inte känns bra. Det är en konst.
Kära vänner. Jag hoppas att ni har överseende att jag ändrat hit och dit i mitt påannonserande om vad som ska hända i Annes Hus. Det enda jag vill just nu är att deklamera att jag vet inte. Det jag vet är att den 14 december kommer något att hända i Annes Hus. Vad som händer 2022 har jag tankar och planer om men jag behöver tid att lyssna in.
Av den anledningen blir det endast en offentlig händelse i Annes Hus denna höst. Datum den 14 december har jag nu spikat. Kvällen är ägnad oss alla att lyssna på den den inre rösten.
Jag planerar en workshop med chans för alla som vill ha en fin kväll tillsammans att ge sig själva en värdefull julklapp. Det kommer att lysa i alla fönster av adventstiden. Jag planerar en start i Ateljén med glögg och tilltugg, egenuppgifter till vara och en med efterföljande gruppsamtal med fyra personer i varje grupp med plats för totalt 12 personer.
Därefter blir det en gemensam måltid i salongen och en avrundning i pianorummet med kaffe och slutsummering.
Om detta ska jag informera mera på min hemsida.
Idag vill jag bara önska Dig en fin helg och på återhörande.
Med varm hälsning
Anne